Bra att veta om fästingar

Fästingen är ett litet leddjur, släkt med kvalster och spindeldjur. De lever på att suga blod från däggdjur och fåglar, samt ibland även från reptiler och groddjur. 

Vår vanliga fästing heter Ixodes ricinus och finns i västra och centrala Europa, samt Ryssland. I Asien är Ixodes persulcatus vanligt förekommande, som liknar den vanliga fästingen. I Nordamerika finns fästingarterna Ixodes scapularis och Ixodes pacificus, som även den är lik
vår vanliga fästing både till utseende och funktion.

Fästingen genomgår tre aktiva stadier i sin utveckling. Från larv till nymf och därefter till vuxen fästing. I varje stadium måste den suga blod för att utvecklas vidare. Larven, är lik en fästing, men mindre, ungefär en halv millimeter lång. Nymfen är ca en millimeter och den vuxna fästingen är 3-4 millimeter lång.

När temperaturen överstiger 5-7 plusgrader så blir fästingarna aktiva. Fästingsäsongen i Sverige brukar räknas från mars till november och är vanligen som mest intensiv från april till mitten av juni. De trivs bäst på skuggiga och fuktiga platser – gärna lövskog med tät undervegetation, samt i högt gräs. I Sverige finns fästingen i hela Götaland, delar av Svealand och, mer sällsynt, utefter norrlandskusten upp till Umeå. Den senaste tiden har den börjat sprida sig inåt i Norrland. Det är troligtvis människor, vandrande djur eller fåglar som åstadkommit denna spridning.

Ofta märker du inte att du blivit biten. Först kryper fästingen runt på kroppen, och kan göra så i timmar, innan den slutligen biter sig fast. Innan den börjar suga sprutar den in lite saliv i bettsåret via sitt hullingförsedda sugrör. Bettet blir smärtfritt då saliven innehåller bedövningsmedel och ett ämne som förhindrar att blodet koagulerar. Fästingen kan suga blod upp till en vecka, och har man inte lyckats plocka den, släpper den taget och trillar av. När honan sugit blod tre gånger kan hon lägga upp till 2000 ägg innan hon till slut dör. Några veckor senare föds en stor kull nya fästingar.

Om du har hittat en fästing ska du ta bort denna med en pincett eller fästingborttagare så snart som möjligt. TBE viruset finns i saliven hos smittbärande fästingar och överförs inom några minuter, medan fästingen måste sitta kvar flera timmar för att överföra borrelia.

Ta tag om fästingen så nära huden som möjligt och dra långsamt rakt ut. Försök få med hela fästingen, men skulle detta inte lyckas, kan du låta det vara. Kroppen stöter vanligtvis bort detta själv. Tvätta bettstället med tvål och vatten eller desinfektionsmedel.

Undvik de gamla huskurerna som att klämma sönder fästingen, (då är risken större att huvud och ben sitter kvar) eller täcka den med smör (då kan den kräkas och risken för borrelia ökar). Det har visat sig mycket säkrare att ta bort den varsamt.

Skydda så långt som möjligt med kläder. Använd långbyxor, långärmat tröja och stövlar om du är ute i naturen. På barn kan det vara bra att stoppa in byxbenen i strumporna så fästingen inte kryper in under byxorna. Stoppa in tröja/skjorta i byxlinningen.

Man kan spraya kläderna med fästingmedel för extra skydd (läs instruktionerna väl när det gäller användning för barn och ev fläckar på kläder). Salubrins fästingmedlen kan användas av barn och på kläder. På vissa material kan visa fläckar uppstå men de försvinner i nästa tvätt.

Kontrollera kläderna regelbundet och borsta bort eventuella fästingar. Bär gärna ljusa kläder då fästingarna är lättare att upptäcka då. Barn blir ofta bitna på övre delen av kroppen då fästingen föredrar hårbeväxta områden. Kontrollera därför hårbotten och huden bakom öronen.

Även ljumskar och knäveck är attraktiva områden. Hjälp varandra och framför allt barnen att inspektera varandra noggrant varje dag. Det är inte alltid helt enkelt för en vuxen att se en fästing på kroppens baksida. Den är dessutom väldigt liten, bara ca 0,2mm!

Barn älskar att vara utomhus och leka. De är den optimala måltavlan för fästingen som väntar på lämplig värd i undervegetation, gräs, buskar och lövträd. Men undvik att stressa upp barnen kring fästingar. Får man bara in som rutin att kontrollera kroppen en stund varje kväll efter utelek så är risken liten att man drabbas av fästingburna sjukdomare.

Barn ska inte behöva vara rädda för att vistas ute på grund av eventuella fästingbett.

Ofta efter ett fästingbett får man en liten knöl och en rodnad vid bettet. Detta är inte ett tecken på borreliainfektion. Du blir oftast inte smittad om du tar bort fästingen direkt. Borrelia är en bakterie (spiroketbakterie) som sprids av fästingar. Det vanligaste symtomet är en homogen hudrodnad som uppstår inom någon månad på platsen för bettet. Då sjukdomen kan påverka nervsystemet och lederna ska du kontakta din läkare som enkelt (tidigast några veckor efter bettet) kan ta ett blodprov och sedan behandla sjukdomen med antibiotika.

Det finns ännu inget vaccin mot borrelia.

TBE Tick Borne Encephalitis, fästingburen hjärnhinneinflammation finns i smittbärande fästingars saliv och kan överföras inom några minuter efter att fästingen bitit sig fast.

Än så länge är viruset så vitt man vet begränsat i sin utbredning i Sverige. Det finns från Kalmar norrut utefter kusten till Stockholms skärgård, i centrala och östra Mälaren samt på Öland och Gotland. Men det förändras hela tiden så håll dig uppdaterad hos Folkhälsomyndigheten.

Dagliga fästingkontroller kan bidra till att förhindra borrelia och även till viss del TBE.

Planerar du att vistas i ovan nämnda område där man vet att TBE finns kan det vara en god idé att vaccinera sig.

Du kan läsa mer om fästingar här:

Fästing.nu

Fästingar på djur